Om S*Jasiones

Jag som innehar stamnamnet S*Jasiones heter Johanna och bor tillsammans med min sambo, två barn och fyra Sibiriska katter (Azalina, Lillis och Darling) i Bro, ca 3 mil nordväst om Stockholm.

Jag har alltid älskat djur och särskilt katter och jag hade under min uppväxt både kaniner, råttor och möss. Någon katt blev det dock inte då min pappa var allergisk. När jag flyttade hemifrån köpte jag mig därför ganska fort en liten huskattflicka, Missy. Hon var världens underbaraste lilla kisse men tyvärr fick jag bara ha henne i ett år innan hon en dag lyckades rymma. Trots allt letande och annonserande kom hon aldrig tillbaka.

Efter Missy utvecklade jag tråkigt nog allergi mot katt. Jag ställde då in mig på att jag aldrig mer skulle kunna skaffa katt, men år 2006 fick jag av en slump höra talas om den Sibiriska katten och att många allergiker tålde denna lurviga och vackra ras. Till min stora lycka visade det sig att jag var en av dessa och i januari 2007 flyttade Azalina och Jasse in.

Mitt stamnamn S*Jasiones godkändes av FIFé i oktober 2007. Jasione är det latinska släktnamnet för en liten blå blomma som kallas Blåmunkar på svenska. Dessa vackra och anspråkslösa blommor trivs i kargare marker och de är mycket härdiga. De är en del av den inhemska naturen i Sibirien varifrån den sibiriska katten fått sitt namn.

Planen var att Azalina och Jasse skulle ge mig min första kull men tyvärr blev det inte som jag tänkt mig och både Jasse och Azalina fick lov att bli kasterater istället. Mina planer med att föda upp Sibiriska katter hamnade lite på is i några år men år 2010 kände jag dock att det var dags att ta upp det hela igen. Då flyttade Lills in (S*Solsibs Jasminka).

Mitt intresse för rasen har sedan starten  varit stort och jag är särskilt intresserad av avels- och hälsofrågor samt genetik.  Jag  är medlem i rasringen Sällskapet Sibirisk katt och avlar enbart på Sibirisk katt. Mellan åren 2012 och 2021 hade jag förtroendeuppdraget att arbeta i Sällskapet Sibirisk katts hälsoråd. Något som jag till slut fick ge upp p g a tidsbrist. Jag är SVERAK-diplomerad sedan 2012.

Min Avelsfilosofi

Jag vill ge fler människor möjligheten att lära känna denna fantastiska ras och för mig är det lika viktigt 

att föda upp friska och trevliga familjekatter som det är att föda upp rastypiska katter. Jag tror inte att det ena utesluter det andra utan lägger ner mycket tid och energi att hitta kombinationer som jag tror på ur alla tre aspekter.

Jag testar avelskatter för ärftliga sjukdomar som konstaterats inom rasen (HCM, PKD och PK-brist i dagsläget). Jag testar mina avelskatter enligt pawpeds hälsoprogram och testar mina katter en sista gång vid ca 8 års ålder. Detta för att HCM visat sig kunna bryta ut betydligt senare än det 5-årstest som rekommenderas alla katter inom hälsoprogrammet.

Jag avlar långsamt i så stor mån det går  vilket ger större möjlighet att utvärdera katternas och avkommornas hälsa och jag begränsar antalet kullar efter varje avelskatt för att inte göra för stort avtryck i avelsbasen. 

Då jag valt att enbart avla på Sibirisk katt så använder jag bara avelskatter med känd status för colorpoint-anlaget. 

En viktig del i avelsarbete är att utvärdera typen hos avkommor från de kombinationer vi gjort och utställning är för oss ett viktigt (och fantastikt roligt) utvärderingsverktyg för att hålla  kursen rätt i avelsarbetet. Jag jobbar dock alltid först och främst mot min tolkning av den "perfekta" Sibiriska katten utifrån standarden. För mig innebär detta att försöka bevara de ursprungliga egenskaperna hos rasen. En Sibirisk katt ska vara grov och kraftfull och medel till stor i typen. Pälsen ska ha den rätta kvalitén och inte vara för lång. Men framförallt så ska en Sibirisk katt ha den "rätta" looken. Vad detta innebär är svårt att sätta fingret på, men kanske kan det förklaras som ett huvud i harmoni och balans utan extrema eller utmärkande särdrag tillsammans med en grym och närvarande blick.